Tentaångest.

Det var många år sedan jag kände denna känsla, något som jag hoppades att jag aldrig mer skulle få känna. Men känslan är likförbannat här igen som en otäck skugga som förföljer mig var jag än går.
Det blir alltid värre så här två dagar innan en tenta. Dessutom har jag haft väldigt dålig självdisciplin i dag. I går gick arbetet väldigt bra, men idag har jag betett mig som ett barn och tänkt "om jag blundar och inte tittar på böckerna och anteckningarna så finns de inte och det är INTE tenta på fredag". Men när jag vänder mig om så ligger böckerna och anteckningarna där och hånler mot mig.

Jag MÅSTE sätta fart! I kväll ska jag läsa... Fast det har jag hört mig säga tusen gånger senaste veckan. Varför är det samma visa varje dag?

Jag har faktiskt läst lite idag, men inte så det räcker på långa vägar. I dag har jag bara längtat efter paus/vila/lunch/fika/mat...osv. Inget blir ju bättre av att vara extremt trött av graviditetshormoner heller...

Som en liten morot har jag redan gjort semlor till mig och älskling som vi kan äta i kväll när han kommer hem. Det ska bli smarrigt, men det kräver ju att jag gjort mig förtjänt av dem.
Så åter till böckerna och anteckningarna...