Nu går tiden...

...sådär läskigt fort igen. I morgon är det första advent och om 24 dagar är det jul. Hur gick det till? Det var ju precis sommar... Och tänk att jag redan har hunnit arbeta i 3 månader och snart är jag tillbaka i skolbänken igen... Dessutom ska vår lille bebis börja på föris (eller dagis). Vår lilla kille ska bli stor! Att lämna honom på dagis känns nog mest jobbigt i "mammahjärtat". Fast egentligen känns det ju helt rätt! Det är ju så det ska vara, jag har bara inte hunnit förstå att han har blivit så stor. Tiden går så fort. ♡

Helgen i korthet.

Om jag kallade förra lördagens bad för lyx så var det inget mot vad gårdagen bjöd på! För någon vecka sedan fick jag bara veta ett datum som Per och jag skulle göra "något hemligt" på och detta datum inföll igår. Detta "hemliga" visade sig vara en eftermiddag på spa på Brunnbygård med både ansiktsbehandling och hand- och fotmassage. Vilken lyx fast att jag varken fyllde år eller hade något annat att fira! Älskling han kan han! :)

Mormor och morfar ställde som vanligt upp på att passa Malte och vad jag förstod hade de det minst lika bra som vi ;). Malte blev som vanligt bortskämd med massa kärlek! 

Idag har jag jobbat en kvällstur och i morgon är det åter måndag och storhandling står på schemat... Resten av veckan består av ett par "mamma/pappa-träffar", Pers födelsedag, Pappas födelsedag, första advent och TRE dagars arbete! Fullspäckad vecka med andra ord.

Och nu är det hög tid att sova! Må så grankott allihopa (som Nicke Lilltroll hade sagt). ♡

Lördagslyx.

Dagens lördagslyx blev ett varmt bubbelbad medan Malte vilade! Det var underbart avkopplande att få krypa ner i ett varmt väldoftande bad med något bra att läsa! Det är lyx man sällan unnar sig. 

Vad det gäller Maltes sömn så är vi (vågar knappt säga det) tillbaka i gamla rutiner igen. Antingen var "fasen" kort eller så var det förkylningen som spökade. Det är iallafall skönt att få sömnen tillbaka. Man blir lätt bortskämd med fulla nätter med sömn. 

I kväll ska vi fira svärfars födelsedag med god middag här hemma hos oss! 

Hoppas ni alla har en härlig helg! ♡

Vad ska vi göra?

Förkylning, mardrömmar, ont i magen eller helt enkelt en ny fas? Just nu är insomningarna jättesvåra för Malte. När han väl har somnat brukat han sova väldigt gott, men det känns som att han är rädd för att somna...? Både på dagen och på kvällen är det svårt att få honom att somna. Han får alltid somna i vår famn, men inte ens där somnar han så djupt som han gjort förr. Vi är inne på femte dagen nu med nattningsproblem...Vi fattar noll! 

Inga stora förändringar har gjorts. Allt är precis som vanligt. I går slutade det tillochmed i att dagvilan uteblev helt! Då hade vi en supertrött liten kille kl 19 och ändå slutade nattningen med kaos. Sen sov han förvisso gott hela natten till 07.00, men varför är nattningarna så svåra helt plötsligt?

Det låter så fel, men det blir bara värre när vi "börjar om" med att ta upp honom och låta honom somna i famnen igen. Då skriker han ännu mer när vi lägger ner honom i sängen igen... Därför har jag nu suttit utanför hans dörr, hört honom gråta och till slut somna. Jag mår otroligt dåligt av att höra honom vara ledsen. Men det har varit ända sättet att få honom att somna. Att sitta med honom hela natten i stolen känns ohållbart... Och i våra sängar vill han inte sova, bara busa och pussas...

Jag vill bara veta att jag inte gör honom illa genom att låta honom vara ledsen en kort stund (det har handlat om max 10-15 min). Känner mig som en dålig mamma, men allt jag gör, gör jag för att jag tror att det är det bästa för vår lilla kille. Han mår inte bra av att inte vila på dagen eller sova på natten... Man måste sova! På dagarna är han annars pigg och glad, precis som vanligt! 

Är detta en "fas" någon känner igen vid 14 månaders ålder? Kanske en separationsfas? Är det då helt fel att "lämna" honom själv? Men hur ska han då kunna somna? Hjälp! ♡

När mamma är på jobbet...

...väljer mina killar att ta sovmorgon till klockan 8 - igen. Varför händer det aldrig när jag är hemma? Men i morgon är det min tur att få sovmorgon!? Eller? ♡

Ojojoj...

Nu är det nog dags för en liten uppdatering! Det har varit mycket nu och bloggen har fallit i glömska... 

Malte och jag har haft ett fullspäckat schema med föräldra-barnträffar, lekplatshäng och det helt "vanliga" livet som innefattar allt från städning, handling och matlagning. Att bara vara med en ettåring är ett heltidsjobb ;). Han är överallt och ingenstans! Det är fantastiskt roligt, mysigt, underbart och i perioder alldeles tokjobbigt ;).

Jag är så tacksam och lycklig för att vi har vår älskade Malte men jag kan inte sticka under stolen med att det stundvis är tufft att vara förälder. Vissa dagar drömmer jag om så små saker som sovmorgon till klockan 8 (räcker gott och väl!) och en riktig långfrukost. ♡

Första stormen...

Första stormen i huset kom och gick. 

Men vi hann iallafall njuta av en komplett trädgård i en vecka... Vi hade ju inte tänkt göra något med varken trädgård eller utsida av huset förrän till våren. Men nu måste vi röja och återställa takpannor och plåt på uterummet fast att det inte var vad vi tänkt från börja. Tradigt att behöva lägga energi på det när inte ens insidan är riktigt färdig. Men det har jag förstått, att så är det att ha hus. 

Det sorgligaste är ju att vårt vackra körsbärsträd halverades...

Vi är tacksamma att träden föll åt "rätt" håll. Materiella skador kan ju återställas! ♡

Äntligen på plats.

Det har varit två otroligt jobbiga veckor med flytten. Jag tänkte skriva att det har varit det jobbigaste jag gjort... Men det kanske är att ta i...?

Det har inte bara varit fysiskt jobbigt att flytta utan även totalt psykiskt kaos. Kaos i lägenheten, kaos i huset och kaos i huvudet. Lägg sedan till "vanligt" arbete för oss båda och en otroligt nyfiken och utforskande ettåring... Stundvis har mannen och jag gått varandra på nerverna... 

Jag älskar uttrycket; "Vi har lovat att älska varandra i nöd och lust men i bland är det mycket nöd...". 

Men nu när vi äntligen har kommit på plats i huset ska definitivt lusten komma åter igen! :).  I morgon är det dessutom 11 år sedan vi blev tillsammans! Vi har all anledning att fira, både kärleken och huset! Jag älskar dig Per! ♡

Ännu en dag i huset.

Idag har vi spenderat ännu en dag i huset! Och det går framåt! Ibland syns inte framstegen på ytan, men var sak som kommer på plats i skåpen gör att det känns lite lättare i mig.

Det jobbigaste nu är att ha två boende... Lägenheten är kal, tråkig och SMUTSIG! Ingen orkar lägga energi på den, all energi går till huset! Vi längtar med andra ord till lördag! ♡

Effektiv dag.

Det har varit en effektiv dag i huset och eftersom det är MYCKET nu så blir det sparsamt med uppdateringar här.

Det är fantastiskt att se förändringarna och förbättringarna i huset. Den nya garderobsväggen blev perfekt, de nymålade väggarna är så fräscha och den oljade bänkskivan blev som ny. Bara att få fylla hyllorna och skåpen i köket gör att det börjar kännas som vårt hem! 

I morgon bitti blir det nya tag i huset och sedan jobb för mig på eftermiddagen. 

Hoppas ni alla har en fin lördagskväll. ♡

Flyttkaos.

Nu har vi alltså fått sätta nyckeln i låset till vårt alldeles egna hus!

De närmsta 2-3 veckorna kommer således att bestå av målning, fortsatt flyttpackning (vilket evighetsjobb!), uppackning, uppmontering, uppfräshning och piffning. Lite jobbigt och mycket roligt! 

Nu säger vi natti natti efter en dag på jobb. I morgon blir en lång dag i huset. God natt allesammans! ♡

Det närmar sig med stormsteg.

Om en vecka får vi tillträde till vårt hus! Vårt hus! Alltså vårt hus! Vårt alldeles egna hus! 

Det är tusen känslor som rör sig inom mig; det är både roligt, läskigt, spännande och underbart, på en och samma gång. ❤

Amning i nöd & lust?

Jag måste få "lägga mig i" amningsdebatten, som förvisso inte är ny, men som jag tänkt på länge. Det finns nämligen få ämnen som så många har en åsikt om.

Det här med amning väcker känslor hos många människor. Positiva, fina och mysiga känslor hos de flesta, smärtsamma och jobbiga känslor hos andra och kanske motbjudande känslor hos några. 

Amning är, och har alltid varit, något mysig och positivt för mig! Det är jag otroligt glad och tacksam för.

Vad jag blir så förundrad över i amningsdebatten är folks förmåga att lägga sig i det som är helt upp till mamman, barnet och familjen; om man ska amma, vart man ska amma och hur länge man ska amma.

Som blivande barnmorska förespråkar jag självklart amning men det måste ALLTID vara upp till mamman, barnet och familjen, att avgöra vad som är bäst för just dem! Det finns inget rätt och fel. Det finns tusen orsaker till varför man inte kan eller vill amma och det måste vara upp till var familj att bestämma! Däremot måste man få hjälp med att få amningen att fungera om man vill och behöver! 

Det finns oftast en massa åsikter om amning i amningens alla olika faser (då menar jag inte signal-, sök-, sug- och eftersugningsfas). :

I början av amningsperioden upplever nog många att man ska amma för att vara en tillräckligt bra mamma. Men jag anser att man är en precis lika bra mamma om amningen av någon anledning inte skulle fungera. När väl amningen fungerar har nog alla någon gång fått höra "Ska hen äta nu igen?". När barnet sedan passerat den magiska åldern 6 månader får man höra "Ammar du fortfarande så mycket". Och slutligen när barnet blir ett år (eller äldre) kommer frågorna som en självklar negation "Nu ammar du väl inte längre?". 

Om man nu är intresserad om hur jag och mitt barn valt att göra kan man väl istället fråga en helt neutral fråga utan egna värderingar?

Hur länge man väljer att amma måste vara helt upp till var mamma, barn och familj att välja precis lika självklart som att inte välja (eller inte kunna) amma överhuvudtaget.

♡ Jag och Malte har nu tagit ett stort beslut och kommit fram till att vi går in i en ny fas och vi väljer att sluta amma. Min känsla är att vi (nog) är redo för det nu. Jag har inte känt att jag velat sluta tidigare och det är allt lite sorgligt att släppa taget om min "bebis". Som för övrigt inte är en bebis längre! Men det blir en naturlig brytning nu när jag börjat jobba lite och pappa är mer hemma. ♡

Nu när jag "lämnar" amningen för denna gång, ville jag bara "skriva av mig" och jag hade så önskat att alla bara fick bestämma om amningen själva. Tänk så mycket lättare allt hade blivit. Då hade ingen behövt känna varken skuld eller skam. ♡

Jag ville också ha sovmorgon.

I går jobbade jag ännu en morgontur. Gick upp 04.30 och smög iväg när både mannen och sonen sov som bäst. 

Klockan 07.40 hade jag fått ett sms av mannen som berättade att de sovit tills dess. Malte hade alltså givit sin pappa sovmorgon! 

Det har nämligen aldrig hänt att Malte sovit till 07.40 (förutom när han var liten bebis och kunde sova till kl 11, fast å andra sidan var han då istället vaken flera gånger var natt och somnade sent). 

Men sedan han började lägga sig 19 på kvällen har han aldrig sovit längre än 06 - 06.30... Men när pappa (för andra morgonen någonsin) var hemma ensam med Malte valde han alltså att sova längre! (Men jag är inte bitter!)

Hoppfull somnade jag i går kväll. Hoppfull att Malte skulle ge även mig sovmorgon. Men Malte gjorde det väldigt tydligt vem han speciellt valt ut för sovmorgon...

Kl 06 hörde jag honom första gången. 06.30 fick han komma upp i min säng. Precis som vanligt med andra ord.

Vem har sagt att man måste behandla sina föräldrar lika? ♡

Post arbetshelg.

Då var första arbetshelgen på 14 månader avklarad. Och hur gick det då? Första dagen, i fredags, var katastrof! Ja, verkligen inte på grund av mina goa kolleger eller bebisarna, utan på grund av att jag upplevde att ALLT var nytt. Det började med att jag inte hittade fikarummet!!! Då är det illa! Stämpelklockan var ny, c-paperna var nya, respiratorerna var nya, dokumentationsprogrammet var nytt, läkemedel har bytt namn och en hel del kolleger, både läkare och sjuksköterskor, är nya... 

När jag kom hem i fredags tänkte jag att "efter fem år på neo-Iva borde inte allt vara nytt bara för att jag varit ledig i 14 månader. Något måste jag ju kunna". Med andra ord kändes det inte så bra just då.

Men sen kom söndagen! Då gjorde jag pass nummer två och allt tog en vändning. Jag började förstå att förändringarna inte var så stora. Mycket kan jag ju faktiskt! Principerna är de samma på de nya apparaterna, pumparna, läkemedeln och dokumentationsprogrammet. 

Men det känns ändå som att det tar ett litet tag att komma in i arbetet igen även om det kändes bra i går! Jag får helt enkelt låta det ta några pass för mig att bli varm i kläderna och kollegerna får stå ut med att jag är frågvis. Det är iallafall ett himla roligt arbete med fantastiska arbetskamrater! ❤

Då var dagen kommen!

Då var dagen kommen, dagen som Malte valde för att äntligen komma ut till oss  

för ett år sedan! Fast han är inte född förrän 20.51, så för ett år sedan väntade vi fortfarande med spänning och förväntan på en underbar liten gosse. 

Grattis vår lilla skatt till ditt första år! ❤

I och med denna dag så har även veckan kommit som jag ska börja arbeta. Hur ska detta gå? På fredag gör jag mitt första pass. Hoppas ni är snälla mot mig första dagen och har överseende med vissa minnesluckor ;). Nu kommer jag troligen att köra till Lund allt som oftast istället för att ta tåget. Men hur fungerar det med parkeringskortet? Någon snäll kollega som kan tala om vart jag köper kortet (för visst är det inte längre hos portvakten?) och vad det kostar?  ❤

Kalashelg!

Vilken festlig helg det blev! Och festligheterna bara fortsätter. Det är nämligen i morgon Malte fyller år på riktigt!

Tänk att vi fick världens finaste unge för ett år sedan! Jag har sagt det förr men säger det igen: galet vad tiden gått fort! Malte har gått från att vara en liten, liten bebis som mest sov och ammade till en stor pojke som springer omkring här hemma och busar, skrattar och leker. Som vi älskar dig! ❤

Malte tackar väldigt mycket för alla fina presenter han fick på kalaset. Han älskar dem! Favoriten är nog sin alldeles egna lilla dammsugare. 

Men även bilen och kossan är poppis.

I morgon ska Malte få sin allra första frukost på sängen! (Fast om jag ska vara helt ärlig har han fått frukos på/i sängen en sisådär tusen gånger innan om vi räknar amningen). ❤

Dags för nästa fråga.

Här kommer ännu en fråga som poppat upp så här på kvällskvisten. Kan man återanvända smör som man "råkat" smälta? Råkade nämligen smälta för mycket smör och tycker att det känns onödigt att kasta. Har ställt det i kylen igen. Frågan är nu; går det att använda som vanligt? 

Nu laddar vi för fullt inför morgondagens kalas som också är sonens allra, allra första kalas! Mamma är nog mer uppspelt och förväntansfull än födelsedagsgrisen själv! ❤

Livets stora frågor.

På kvällen börjar vi oftast diskutera stora frågor, så som: om man bakar med mjölk som går ut i dag, påverkas bullarna då av mjölk som är "gammal" om 3 dagar? Eller ändras mjölkens struktur och hållbarhet när den varit i ugnen? Kan man "börja om" att räkna hållbarheten (av mjölken i bullarna) fast att mjölken redan gått ut? Så rörig förklaring men ni fattar!? ❤

Måndagsexemplar.

Våra vitvaror (eller ska jag säga rostfria-varor?) är nog måndagsexemplar - allihop! Sedan vi flyttade in här för tre år sedan (då var vitvarorna 2 år gamla) har vi nog haft problem med alla (förutom kylen & micron) med jämna mellanrum. Frys, spis, diskmaskin x 2 (kanske fler?) och tvättmaskin. Och nu är det alltså tvättmaskinen ännu en gång! Kunde den inte bara hålla 1,5 månad till?

Igår upptäckte vi vatten överallt efter en tvätt och till råga på allt hade jag lyckats missfärga och fullkomligt fördärva en jättefin dyr body och dyra byxor till Malte. Ingen bra kväll! Dessutom får vi nu leva en vecka utan tvättmaskin innan en reparatör kan komma. Finns det inga privata tvättmaskinsreparatörer? Hör gära av er om ni känner någon!

Vi är väldigt glada att våra "nya" vitvarorna i huset inte är av samma tillverkare! 

Vi hoppas på en bättre dag idag. ❤