En annan sida av världen.

I dag visar sig världen från en helt annan sida än vad jag såg i går kväll/natt. Bilfärden från Lund hem till MariaPark, efter extrapasset på jobb, var inte helt komplikationsfri. När jag körde ut från Lund möttes jag av flertalet ambulanser och polisbilar... Och strax innan Glumslöv blev jag stoppad vid en avfart och en mycket (läs med ironisk ton) vänlig polis. Ensam och rädd frågar jag om det inte går att fortsätta på motorvägen. Svaret jag fick var ett spydigt "Vad tror du själv?".

Jag körde av vägen (hade ju faktiskt inget annat val!) och hade verkligen ingen aning om vart jag skulle och hur jag skulle komma hem. Jag tackar min lyckliga stjärna för att någon fantastisk människa uppfunnit mobiltelefonen och givit mig min fantastiske man. På en skylt stod det hånfullt VADENSJÖ. Vart är jag? Har aldrig någonsin hört namnet tidigare. Hade det bara varit en vanlig natt så okej..men det blåste orkan och att ligga ensam på vägarna var jag inte riktigt upplagd för. Med panik i rösten ringde jag min fantastiske man som lyckades hitta på kartan var jag befann mig och på något sätt guidade han mig out in the middle of nowhere. Ut på landet körde jag vid Säby och Härslöv. När telefonsamtalet bröts på grund av dålig täckning fick jag nästan panik. Kände mig väldigt ensam och liten bredvid stora svajande träd...Fick upp kontakten igen med Per och körde sedemera av mot Kvistofta och plötsligt dyker en skylt upp som säger LANSKRONA 6. Överlycklig för en stad som jag hittar hem ifrån! Plötsligt kunde jag åter komma på motorvägen och färden fortsatte hemåt. En timme och femton minuter tog färden. Normalt kör man på 35-40 minuter! Var helt slut när jag kom hem. Ingen mer storm nu tack!